Loch Ness är en del av Skottlands Great Glen, en geologisk förkastningslinje som löper från Nordsjön i nordost till kanten av Atlantsockeln i sydväst. Den skär Skottland i två delar.
Bergarterna som bildar de skotska högländerna formades i varma tropiska hav långt söder om ekvatorn för mer än fem hundra miljoner år sedan. De två kontinenterna Nordamerika och Europa kolliderade för cirka fyra hundra miljoner år sedan vilket skapade en enorm bergskedja, Caledonians. Tjugo miljoner år senare bildades förkastningslinjen Great Glen och bergen norr om sjön halkade 100 kilometer åt sydväst och bildade en enorm dal.
Så småningom drev Nordamerika bort, Atlanten öppnades upp och när kontinenterna nådde de nordliga breddgraderna i samband med de stora istiderna, skedde en erosion av de enorma taggiga bergen till de lite mer runda bergen som ni ser under resan idag.
Efter den sista istiden, för cirka tolv tusen år sedan, fylldes Loch Ness med sötvatten och tog den form som man ser idag. Vegetation och träd växte, men de flesta fälldes under medeltiden för att producera träkol för smältverk. Tallskogarna som vi nu ser är främst introducerade arter som lärkträd, douglasgran, sitka och norsk gran samt även en del sequoiaträd.
Vår enda inhemska tall, skotsk tall, ses bäst i naturreservat som i Glen Affric. Torvmossar färgar regnvattnet och gör att sjöns vatten ser så mörkt ut.
Sjön är cirka 35 km lång, i genomsnitt 1,5 km bred och är 230 meter djup. Man skulle kunna kan placera världens befolkning i Loch Ness mer än tre gånger om. Sjön innehåller mer vatten än alla sjöar, floder och reservoarer i både England och Wales tillsammans inklusive hela Lake District i England.
Så … visst finns det utrymme att kunna dölja lite mysterier.